tisdag 1 maj 2012

I VÅR SKOG











Ja skogen är förstås inte vår, men den ligger så nära vårt hus att det nästan känns så. Jag har aldrig varit någon skogsmulletyp, gillar varken att plocka bär eller svamp. Eller gillade borde jag kanske skriva, för jag har inte plockat en enda svamp i hela mitt liv, och lingon har jag inte plockat på sisådär sjutton år. Men numera är det faktiskt lite annorlunda, jag älskar att promenera i skogen. Älskar dofterna och ljuden. Dofterna från kärr och barr, och ljuden från fåglar, insekter och grenar som knäcks. Kanske beror det på att jag blivit vuxen, jag tycker om att se knoppar brista och löv utvecklas från små och krispigt ljusgröna till kraftigare och mörkare. Jag kan inte se en stig utan att fundera över vilka som gått på den tidigare, eller en sten utan att undra vem som suttit på den före mig.

Jag är glad över denna utveckling i mitt liv, tycker om att leva med förändringarna som sker. Tycker om att känna skogsdofter och att promenera på skogsvägar och smala, slingrande stigar. Vuxen. Ja tack.


6 kommentarer:

  1. Vad fint du skriver! Känner nästan dofterna och känslan hit. Nu är jag i Knoxville, TN och det är varmt. Noterar att det inte doftar så mycket alls.

    Vi hade skogen runt hörnet tidigare - saknar det!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Visst är det ett privilige att få ha skogen nära. Jag är så glad över att det bara är ett par steg så är man där!

    Jag har börjat att plocka svamp så det står härliga till på senare år. Jätteskoj och jättegott!

    Man blir liksom lite mer förståndigare när man blir äldre *fniss*

    Kram Anna

    SvaraRadera
  3. Hej Elin!
    Jag njuter också av att vistas i skog. Det började nog under häståren. Snabbt fann jag ut att ridbanan var visst kul mellan varven men underbarast var turer ut i skogen. Med min gamla trotjänare som var stor som ett hus men from som ett land upptäckte jag många skogsstigar. Jag gillar också hundrundor men till fots på egen hand har jag aldrig kunnat koppla av i skogen. Ser lite spöken här och där och har svårt att koppla av. Men i sällskap är det oslagbart!
    Plocka svamp är en lisa för själen!
    Stor kram till dig Elin!
    Hoppas solen skiner uppe hos er också!

    SvaraRadera
  4. Hej Elin!

    Jag blir så glad av att läsa ditt inlägg. Din glädje över skogen andas genom varenda rad och det känns nästan som jag går där i skogen tillsammans med dig när jag läser.

    Själv tycker jag om skogen men precis som du är jag mest förtjust i att promenera i skogen. Plocka svamp och bär är inte min grej (inte ännu iallafall)och jag ska villigt erkänna att jag inte är speciellt bra på det där med trädnamn. Däremot har jag en man som älskar skogen mer än någon annan jag någonsin har träffat och att gå tillsammans med honom i skogen är ett rent nöje. Hans passion och kunskap är inspirerande. Även för mig som mest njuter av att promenera i skogen. :)

    Underbara bilder Elin! Jag tycker så mycket om att kika in här hos dig och den fina stämning och känsla du förmedlar. Du är en sådan viktig och härlig röst här i bloggvärlden.

    Ta hand om dig du fina!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  5. Nu ringer det en liten klocka hos mig...ja, du var där för ett år sedan! Måste genast kolla dina bilder.
    Knoxville tyckte jag jättemycket om. Hoppas komma tillbaka dit senare i sommar.

    Ha en skön fortsättning på helgen!

    Kramar!

    SvaraRadera
  6. Tack snälla för era hälsningar! Jag är dålig på att svara på kommentarer, men ibland händer det! :)
    Kram till er alla!

    SvaraRadera