Sekunderna innan mitt tandemflyg.
På väg att bogseras upp av båten, vi nådde till slut en höjd av 1000 meter.
På väg ner mot landning, detta gick ju bra!
Niklas är ju en dedikerad skärmflygare men inte förrän idag har det blivit av att jag provat. Det är inte rädsla som har gjort att det dröjt så länge utan mer timing. Men nu fick jag ett presentkort på ett tandemflyg i födelsedagspresent och då blev det också av att det bokades in. Idag var det äntligen dags, väckarklockan ringde tidigt och sedan begav vi oss mot Mora. Jag var inte ett dugg nervös, det kändes bara bra. Jag vet inte om jag är den första nybörjare som nånsin bett instruktören välja akroskärm i stället för vanlig, jag ville ju ha lite skoj och spänning på vägen ner!
Att till slut hänga där uppe på 1000 meter var totalt avkopplande och bara skönt, det var inte ett dugg otäckt. Utsikten över Dalarna var fantastisk och jag fick en helt ny bild av landskapet. Vägen ner var behaglig och jag fick faktiskt som jag ville där på slutet med lite kill i magen också.
Visst kommer det bli fler flyg, men troligen bara tandem. Jag har inte tålamodet som behövs för att ha egen skärm och ägna timme ut och timme in med att invänta rätt vindar, och ibland behöva åka hem efter en hel helg trettio mil bort utan att ha fått flyga en enda gång. Men som sagt, jag dyker gärna upp som gubben i lådan om förutsättningarna är dom rätta, och betalar för bekvämligheten att få ha en rutinerad kille med som sköter utrustningen! Enklast vore förstås om Niklas ordnade licens för tandemflyg, jag ska puffa för det!





















