tisdag 19 oktober 2010

VÅR FÖRSTA RESA TILL CAPE REINGA

I början av januari 2005, då vi tillbringat drygt ett halvår i Nya Zeeland, bestämde vi oss vid frukosten för att tillsammans med Niklas bröder som var på besök, göra en dagsutflykt till Cape Reinga, Nya Zeelands norra spets. En nätt liten dagsutflykt på 86 mil tur och retur. Vi satte oss lite halvspontant i bilen och drog norrut efter vackra och krokiga vägar.

Efter flera månader i Auckland hade jag längtat efter att få se den Nya Zeeländska landsbygden och åtminstone några av de 40 miljoner får som finns i landet. Vi åkte, åkte och åkte men inte ett får i sikte. Bara en massa kor.

 Men till slut fick jag äntligen se de efterlängtade fåren och  jag kunde även fånga några av dem på bild.

När vi så äntligen kom fram till Cape Reinga, där Stilla Havet och Tasmanska Sjön möts, var där tidernas dimma. Vi kunde först inte se mer än ett par meter framför oss, men när vi kom ner till fyren blev sikten något bättre, ungefär tio meter skulle jag gissa. Något hav kunde vi inte se, men vi hörde vågorna slå hårt mot klipporna långt där nere. Ett antiklimax var det förstås, jag hade ju längtat så efter att få se denna vackra plats. Men vi har skrattat åt det många gånger efteråt, och det var ju inte värre än att vi kunde åka tillbaka några månader senare. Mer om det i ett annat inlägg.

De tre modiga bröderna begav sig i alla fall iväg på en några hundra meters promenad i dimman, ner till vattnet för ett dopp i vatten man knappt kunde se. Själv stannade jag kvar i skydd av fyren, det kändes säkrast så.

2 kommentarer:

  1. God morgon Elin!
    Hurra så härligt att mötas av ett NZ-inlägg hos dig denna gråmulna onsdag! Cape Reinga kom jag aldrig till, får bli nästa gång!!
    Kul att ni spontankörde hela vägen upp dit!
    Intill mig sitter lilleman och upprepar sitt första ord som är "tack"!! Vi trodde hans första ord skulle bli vår hunds namn för det hör han mig säga dagarna i ändå och är dessutom väldigt lätt men icke!

    Hoppas ni snart slipper magont! Vilken gullig dotter du har som bakade så fina muffins till er! Flaggorna till var verkligen pricken över i:et!

    Här väntar 12-mån samt 18-mån sprutor idag, då han får de sistnämnda tidigare för resans skull. Stackars liten! Men då slipper han några om ett halvår iaf...

    Ha en toppen dag!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Hejsan!
    Jag tyckte att det var på tiden med ett NZ-inlägg, det var ju hur länge sedan som helst.
    Vad roligt att sonen har sagt sitt första ord, det är väldigt speciellt. Tack är väl inte det lättaste att börja med. Hoppas det går bra med sprutorna idag. Klara har fått stelkrampsspruta idag och nu har hon sååå ont i armen och vill inte alls röra på den, jag fick ringa och ställa in kvällens ridlektion.
    Annars mår vi alla bra, det var ett kortvarigt magont som inte ledde till nåt värre som tur var.
    Ha en fin dag du med!

    SvaraRadera