torsdag 4 augusti 2011

EN LITEN JÄMFÖRELSE







Ja detta är inte i Sverige som ni förstår. Dessa foton är tagna nu i januari på altanen hos våra fina danska vänner i Arkles Bay norr om Auckland i Nya Zeeland. Det är sagolikt vackert och liksom lite overkligt. Men man kan faktiskt bo så här. Man kan vakna varje dag till denna utsikt, ta en kort promenad ner till vattnet  för ett morgondopp, gå hem igen och äta frukost i solen på altanen innan man tar itu med dagens jobb. På kontoret som ligger på övervåningen som har precis samma utsikt som altanen.





Detta är istället utsikten från vår altan. En bild från förra sommaren då Emil skjuter iväg äpplen med lövräfsan. Inget ont om vår utsikt, vi trivs bra här. Men i jämförelse så känns det som att den inte slår riktigt lika högt. Men trots allt så funkar den bra vår lilla miniträdgård, och väggen av träd ramar in vår lilla gräsmatta och gör uteplatsen ganska mysig. I år har faktiskt svärföräldrarna varit här och röjt lite sly, så trädväggen är inte riktigt lika tät som förra året. Det sipprar in något mer ljus än på denna bild.

Så vad vill jag egentligen säga med dessa bilder, försöker jag göra narr av vår egen småtrista utsikt? Njae, inte nödvändigtvis. Vi trivs ju som sagt finfint i vårt hus och utsikten funkar rätt bra, vi har väldigt lite insyn vilket är skönt. Men visst är det skönt att få njuta från andras altaner och uteplatser ibland, omväxling förnöjer!

7 kommentarer:

  1. Det är annorlunda, men var sak har sin charm.
    Efter 5.5 år här, njuter jag av de underbara utsikterna hemma i Sveland varje gång jag kommer hem "Ain´t no place like home". =o)
    Om du vill se fler filmer från NZ, kolla här: http://vimeo.com/tinefis

    Tyvärr vet jag inte om fler NZ bloggar, men ska kolla mig omkring.

    kram

    SvaraRadera
  2. Helt bedövande vackert! Men som Tine också skriver, var sak och som jag tycker, plats har sin charm. Jag tycker om er uteplats också.

    Härliga bilder, allihopa

    Ha en fin helg Elin

    SvaraRadera
  3. Vackra bilder Elin! Alla tre! För även om de översta bilderna är bedövande vackra och jag kan tänka mig att det ger en magisk känsla att se ut över allt det vackra varje dag så tycker jag att den utsikt ni har nu är otroligt vacker den med. En svensk sommarglänta kan vara det charmigaste och vackraste som finns.

    För några år sedan var jag fast i ekorrhjulet och sönderstressad som jag var tog jag mig aldrig tid att njuta av allt det vackra jag hade omkring mig. Jag hade inte tid. Idag vet jag bättre. Idag försöker jag njuta här och nu. Av det fantastiska ljuset, värmen,skogen, de öppna fälten, fåglarna som kvittar i träden, soluppgången och fjärilarna som fladdrar omkring mig. Och vilken tur jag har som bor mitt i allt detta vackra tillsammans med dem jag älskar.

    Precis som Tine och Lotta säger så har var sak och plats sin charm och hur mycket jag än kan längta tillbaka till platser runt om på vår jord som jag har besökt eller bott på så vet jag att "there's no place like home".

    Ha enr riktigt fin helg Elin!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  4. Hej Elin!
    Många kloka, fina ord hos tjejerna ovan!
    Man jag kan bara säga att de översta utsikterna tar mig med storm. Så vackra att man tappar andan! Känns ibland som att man alltid hamnar i kompromissernas land. Antingen familj och vännerna hemma inom räckhåll eller bo i en fjärran miljö men utan sin kära familj men med nya vänner att dela den nya vardagen med. Vår kompromiss blev Skåne! Det är för mig bland det vackraste som finns hemma och med utlandspuls inom räckhåll (Köpenhamn). Hade jag bara gått på skönhet och feel good för ögonblicket hade jag inte tvekat att bosätta mig i Kapstaden eller Stellenbosch. Men regelbundna resor dit fungerar också!
    Trevlig helg Elin!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  5. Tine, tusen tack för tipset! Jag ser fram emot att titta igenom dina videos!

    Lotta, vad glad jag blir över att du har lyckats bromsa upp och att du nu kan njuta av det som finns omkring dig. I både stort och smått. Det är något vi alla måste jobba med tror jag, att se dom små sakerna i livet. Jag har prioriterat att ha ganska gott om fri tid, tid som jag kan lägga både på familjen och mig själv. Men även om tiden finns så måste jag ju påminna mig själv ibland om att verkligen se och njuta av det som finns omkring mig, det är så lätt att bli hemmablind.

    Anna, visst får man välja. Jag är så glad över att vi har våra två hemländer som betyder så mycket för oss. Du har rätt i att man får kompromissa en del, man måste välja vad som är viktigast för en. Just nu är jag nöjd över var vi bor och vad vi gör, men jag är samtidigt övertygad om att framtiden har annat att erbjuda och det känns så bra. Vare sig det handlar om flyttar eller resor så kommer vi att få uppleva massor av fler storslagna utsikter, vackra blommor, goda viner...

    Kram till er alla!

    SvaraRadera
  6. Hej, jag tror just att vi är vana vid lilla skogsgläntan att den NZ vidunderliga utsikten, från ett helt 'vanligt' hus blir så speciell för oss. Kiwisar verkar vara vana vid den, men kanske skulle tycka våra gröna blommiga äppelträdstomtar skulle vara helfina.
    Själv, efter 8 år här, är jag fortfarande inte van vid hur vackert det är. Skjutsade barnen till skolan och när jag kom ned på infarten med utsikt över Rangitito och vattnet och Little Shoal Bay sprang jag in och hämtade kameran och var tvungen att ta massa bilder.

    För mig som utomlandsboende är det precis det, att inte bli van och bli överraskad, som är det speciella med att bo utomlands.:).

    Kram!
    Wictoria

    SvaraRadera
  7. Wictroria, visst är det så, att man liksom inte slutar att uppskatta de där vackra platserna och utsikterna som finns överallt. Efter fyra år i NZ blev jag fortfarande lika förundrad när jag tog mina vardagliga promenader och fick se allt det vackra. Att bara sitta på en strand och dricka en latte medan jag tittade ut över vattnet slutade jag heller inte att uppskatta. Eller att sitta på ert deck och lyssna på fåglarna och förundras över tystnaden och allt det vackra trots att det är "mitt i stan" egentligen. Så jag har svårt att tro att man nånsin börjar ta allt det där för givet.
    Kram!

    SvaraRadera